Intelligent design, vad är det?

Vad världen nu bekymrar sig om är huruvida begreppet "intelligent design" är vetenskapligt eller ej. Motståndet för och emot tenderar att nå nivåer där människors invanda relationer bryts. Vi säger att motståndet är en chimär, vi säger intelligent design försöker påvisa det ofattbara för de som saknar en uppfattning. Vad vore vetenskapen utan förankring i religionen?

Huruvida en vetenskap skulle kunna vara en vetenskap utan en norm till människan själv! Vi säger vetenskapen famlar i ett intet, om vetenskapen tror sig kunna bevisa existensen av människan och det mänskliga tänkandet. Uppkomsten av människans intellekt går det att särskilja från den religion som hävdar att människan har sitt ursprung i universum? Vad kan vetenskapen bevisa om människans ursprung? En vetenskap är ju förankrad i de jordiska betingelser som människorna på jorden hittills lyckats uppnå. Det som hela tiden gör det ytterst kontroversiellt för oss är när människor inte förstår helheten i universum!

Om det skulle vara så att det mänskliga psyket även innefattade kunskapen om sitt eget ursprung så vore det ju lätt att tänka människan hade varit i stånd till förändring. I så motto till ett existentiellt tänkande där människan är ett vilsekommet neutrum som hänger sig till självständiga onyanserade tankar utan saklig grund, endast tillrättakommanden som för dagen belyser den rådande massmediala situationen. Vi säger: Var är totalbilden av människans existens ? De som förnekar ursprunget till intelligent design måste i sin förundran ta till sig och förstå de vetenskapliga sanningar som är förknippade med intelligent design. Vad vore en vetenskaplig utgångspunkt om människan i sitt inre inte hade bevis för sin egen existens? När berörda vetenskapsmän i sin iver att hitta skäl till förnekelse av Guds existens så hittar de sig själva i ett vakuum av sin egen existens. Vad kan de bevisa förutom sin egen existens ?

Processen till förståelsen av universums sanning ligger i förståelsen av sin sanning till sitt eget liv. Måhända att detta är komplicerat att förstå. En man en forskare står på randen till en revolutionerande upptäckt. Denna hans sanning är förborgad till hans upptäckt i så motto är han en del av upptäckten således är det hans vilja hans iver hans intuition. Varför är så detta förborgat i honom? Svaret är därför att han har förkroppsligat sin ande i sin egen inkarnation och på detta sätt har han blivit medveten om sin begåvning, sin intuition samtidigt som han inser sin otillräcklighet för vad mer kommer han att få upptäcka som slår honom lika plötsligt som denna hans upptäckt gjorde!

Vetenskapen och med liktydande människor måste inse att vad vi här inte säger är till för att skapa ett motsatsförhållande. Vad vi vill är en ökad förståelse för universums sanning och Guds existens. Människorna hamnar till sist på den yttersta grenen i sitt eget livsverk såtillvida ett förnekande av en existens som tillhör alltet i universum! Hur skall även de mest välinstruerade vetenskapsmän kunna förklara livets uppkomst på denna jord? Var skall då dessa profeter börja? När jorden skapades eller när förutsättningen fanns för liv fanns ? Eller när livet blev uppdelat i myriader av liv ? Har inte jorden begåvats med den störste av alla vetenskapsmän, Albert Einstein, vad var hans relation till Gud ? "Jag tror inte Gud spelar tärning med universums existens" har han ju sagt. Om så Einstein kom så nära en universell sanning att han kunde förstå komplexiteten och sambandet med allt enligt de kosmiska lagarna varför gick han då ut med ”i så motto är jag religiös.” Om jordens främste vetenskapsman kan fälla detta yttrande är det då inte bevis nog på att alla nästkommande "förståsigpåare" är ute på verkligen hal is?

Får vi så till sist tillägga att ingen har rätt att döda i Guds namn, i så motto är vi införstådda med den kritik som flertalet icke troende av vad vi här säger. Men vi hävdar Guds kärlek till allt liv på denna jord är det enda bestående, i så motto är de som begränsar sitt vetande och inte fullföljer sin mentala lina ända ut, utan ser sina stopp som allenarådande, inte bara förstör för sig själva utan leder in andra i en snårskog, där törnen till sist rispar blodet i allt stridare strömmar!