Brev till Norska Nobelkommittén 2002

Med anledning av att Norska Nobelkommittén nu 2007 gav fredspriset till FN Klimat panel och f.d. vice presidenten i USA Al Core och att alla pris sedan 2004 varit miljöpris anser jag att detta brev som jag och min vän skrev 2002 på uppmaning av Ala, som ihärdigt hävdade att fredspriset skulle vara ett överlevnadspris är nu berättigat att finnas på denna sida.

Brevets väsentligheter är från Ala, men har anpassats av min vän till den rådande situationen, brevet skrevs av min vän. Vi har försökt att få svar från Nobelkommittén, men ej erhållit något, förmodligen får vi aldrig respons, men enligt Ala har kommittén tagit till sig brevet men påpekar att det låg så att säga i tiden.

Den globala utvecklingen

Svårigheterna att komma överens om miljöförbättringar under de globala miljökonferenserna har varit påtagliga, inte minst senast i Haag då man med nöd och näppe och utan USA:s medverkan, endast lyckades komma överens om ett begränsat s.k. ratificeringsprotokoll. En överenskommelse som inte på långa vägar kommer att kunna hejda den ekologiska negativa utveckling som dagligen innebär att våra världshav sakta dör, att vår atmosfär försämras, att brukningsbar jord utarmas eller att våra syreproducerande skogar avverkas. Kopplingen mellan människans inverkan och den försämrade miljön samt de alltmer oroliga klimatförändringar vi upplever, är inte vetenskapligt helt bevisad. Majoriteten av forskare tycks dock ändå anse att detta är den mest troliga orsaken.

Den sociala utvecklingen präglas i mångt och mycket av att alltfler människor världen över upplever att deras tillvaro lider brist på demokrati och inflytande eller att de ekonomiska förutsättningarna tvingar människor till otjänliga livsförhållanden. Vi tänker på brist på föda, vatten eller mediciner. Detta gäller främst människor utanför västvärlden.

Hos oss i Skandinavien lever vi på ett sätt i ett paradis i jämförelse med våra medmänniskor i de fattiga delarna av världen. Ändock märker vi hur våra egna problem i västvärlden ökar. Det är drogmissbruk, ökat våld, utbrändhet och stress som står på dagordningen. Den ekonomiska obalansen mellan fattiga och rika länder tycks bestå. Företag från västvärlden investerar och skapar förvisso arbetstillfällen i de fattiga delarna av världen men av olika skäl tycks det ändå som om den ekonomiska fördelningen mellan de fattiga och rika delarna av världen förblir oförändrad och orättvis. I spåren av detta märks också hur kulturer utarmas.

Fredsprisets betydande och flerdimensionella roll

Så, varför tynger vi då kommittén med sådana här dystra och välkända fakta? Vi riktar oss till den norska Nobelkommittén eftersom ni varje år delar ut ett pris som har en positiv inverkan på samverkan och fred världen över. Fredspriset. Utan att för den skull förringa de andra priserna, anser vi och det är förstås endast vår uppfattning, att fredspriset idag är det som på bästa sätt kan föra vår mänsklighet framåt. Den globala uppmärksamheten är helt utan motstycke. Den ger er också en oerhörd chans till påverkan, möjligheten att kunna sätta fokus på sådana initiativ och enskilda prestationer som gynnar freden. Det är förstås inte Nobelkommitténs  ansvar att lösa de globala miljömässiga, sociala och ekonomiska globala missförhållanden vi pekat på. Det är allas ansvar, vårt, ert och alla andra människors, oavsett var vi står eller var vi verkar.

Det är gott att det finns ett fredspris, men ett fredspris som ej tar hänsyn till den alltmer ökande ojämlikheten på Jorden är ej ett fredspris. Den ökande polariseringen, ökningen av motsättningar i världen samtidigt som medvetenheten om de existentiella betingelserna alltmer uppenbaras, gör att ekvationen ej går ihop. De ekonomiska, sociala och miljömässiga förutsättningarna kan ej skiljas från freden. Eller kanske vi hellre kallar det för allas vår överlevnad. Det kan tyckas drastiskt uttryckt, men vi är rädda för att vår pessimism är lika mycket av realism.

Det finns två saker att välja på när gamla dogmer och strukturer inte visar sig fungera. Man kan av ren rädsla borra ner huvudet i sanden och hoppas på att det löser sig av sig själv, att andra skall ta ansvaret. Eller så kliver man fram för att måhända skapa en förändring. Det senare kräver mod och inte minst en stor portion av vishet och förmåga till diplomati och balans. Ni, anser vi, har många gånger och inte minst under år 2001 visat prov på detta, då priset bl.a. gick till FN:s generalsekreterare Kofi Annan.

Vi önskar föreslå och måhända vara en drivkraft bakom en förändring av Nobelpriset och då speciellt fredspriset. Som vi tidigare beskrev anser vi inte att freden kan skiljas från sociala, miljömässiga eller ekonomiska förutsättningar. Freden är en frukt av dessa förhållanden, inte tvärtom. Det handlar om allas vår överlevnad. Vi föreslår därför att fredspriset istället övergår till att bli ett Överlevnadspris. Om namnet är det bästa är inte det viktigaste. En förändring av namnet är dock viktigt för att just manifestera att det finns en annan värderingsgrund bakom priset.

Det viktiga är också att priset utvidgas så att personer eller instanser världen över blir belönade för insatser som berör allas vår överlevnad och därmed freden. Följaktligen insatser som inbegriper sociala, miljömässiga eller ekonomiska förändringar, i avsikt att vara till gagn för jordens alla folk. Vi inser att ert ansvar genast blir tyngre, att det måhända blir än mer svårt att utse någon eller några som pristagare. Hela bedömningsgrunden blir mer suddig i kanterna samtidigt som digniteten i priset ökar. Det kommer att finnas politiska och ekonomiska omdömen kring ert val som är av större tyngd än förut. Ni kommer att få utstå mer kritik, det går inte att undvika. Vi är också övertygade om ni kommer att få erfara en ökad respekt och beröm, världen över.

Den nya värderingsgrunden kräver också en grundläggande känsla för vad som är mer eller mindre värdefullt för allas vår överlevnad. Ni får ett ökat ansvar vilket också ställer krav på en distinkt, tydlig och väldefinierad värdegrund. Att belöna individer med ett fredspris för deras insatser bortom de rent politiska eller på det sättet som Nobel själv uttryckte det i sitt testamente 1896, torde inte vara något nytt för kommittén. Pristagare såsom Médecins Sans Frontières 1999 eller Rigoberta Menchú 1992 vittnar om att kommittén redan anammat en bredare syn på vad som gagnar freden.

Överlevnadspriset  skulle såsom vi uppfattar det, innebära att man förutom de sociala, humana och kulturella belöningarna som märktes 1992 och 1999, även ser insatser som gynnar jordens ekologiska förutsättningar som en viktig del i värderingsgrunden.
Kampen om överlevnad, kampen om t.ex. jordens bränsleresurser går inte att isolera från kampen om fred. Det har vår värld med eftertryck tyvärr bevisat för oss genom historien. Överlevnadspriset är sålunda fortfarande ett fredspris, men vilar på en bredare, och mer realistisk grund, som vi ser det. Överlevnadspriset  skulle,  även om det gynnar freden, innebära ett nytt steg. Men kanske man måste kliva fram och pröva, ta nya steg, ta ett ansvar och visa mod, även om priset vilar på en 100 år gammal tradition.

Att noggrannare än så här gå in på värderingsgrunder eller på andra sätt utveckla förslaget, vill vi inte göra i detta läge. Vi ber nu er att fundera noggrant över detta. Inte bara fundera med huvudet utan också med era hjärtan. För en värld som låter sig formas utan att både tanke och hjärta finns med,  kan inte leva i fred, än mindre överleva.