Icke för ty att denna Knutbyförening har svärtat ned det kristna budskapet i så motto en begivenhet att stapla
motsägelser ovanpå varandra. Vare sig Åsa Waldau inlemmar sig i det kristliga budskapet och tror sig förmedla
en välgärning när det i själva verket är en kompensation för en saknad kärleksrelation i ett blockerat föräldraskap.
Hennes munrörelser kan inte tygla den inneboende aggressivitet hon känner, bitvis avslöjar hon i sina bettrörelser
den frustration hon känner. Med list och dominans har hon lyckats tygla den stackars församling som nu får utstå
svenska folkets spe och dessvärre det kristliga budskapet.

Att hon lyckats inlemma denne tragiske person Helge Forsmo som hon redan förstod vid ett tidigt stadium var lätt
manipulerbar för sina syften och dessvärre visade sig vara en ordvrängare av stora mått. Hans mentala brister gjorde
honom osårbar i så motto en acceptans av Åsa Waldaus maktgalenskap med en befängd avvikelse av det kristna
budskapet förledde han denna känsliga kvinna Sara Svensson i sitt sökande av egen identitet som förstärktes av
en snedvriden kristlig påverkan föranledd av Åsa Waldau och Helge Forsmo.

Forsmos mentala brist som kan härledas genitala ärvda egenskaper, som han lyckats bemästra med en fanatisk
Gudstro. Empatin för människoliv saknades, i hans sjuka förvrängda livsuppfattning var det för honom en välgärning
att hjälpa de som han ansåg ”hitta hem till Gud”. Det var han som slog ihjäl sin första fru i badrummet för att sedan
säga att hon förolyckats. Den som skall hållas ytterst ansvarig för systern Alexandras död är Åsa Waldau då hon
initierade Forsmo som hon visste och kände sin makt över honom, och i en förlängning såg vad en icke mentalt frisk
människa kunde ta sig till. Hon njöt av den omedelbara makt hon hade över Forsmo.

Forsmo transplanterade detta på Sara Svensson som ett led i den styrning han kände från Waldau, i hans förvirrade
mentalt störda värld var detta en hemfallenhet till den Guds uppfattning som florade i föreningen. Att tro att Guds och
Kristus budskap föranleder att människor triggas att slå ihjäl varandra är ju den yttersta feltolkningen, men när människor
sätter sina egna maktbehov före den ödmjuka känsligheten och respekten för en annan människas sökande efter andlig
rättfärdighet har detta misstag tagit en vändning som egentligen borde hänföras till Waldaus hot, just det hot som hon
åtskilliga gånger hotat med.

Föreningen har så att säga inte bytt fot, massmedias påtryckningar har gjort att föreningen svetsats allt mer samman
och då under fortsatt ledning av Waldau. Den upprättelse hon söker inom sig, kan hon endast få om hon låter sina
försmådda barndomskänslor komma upp till medvetande, då kommer hon att inse, att hon hållit sig själv i ett järngrepp
och som en palissad för detta har hon använt sig av det kristliga budskapet. Hon har skapat denna förening, hon har
tagit till sig de som hon med sin makt kunnat dominera och som fått detta tragiska förlopp, två människor är döda
och en av dem hennes egen syster, två har fått sina liv förstörda, en som kommer att lida för resten av sitt liv över
att ha dödat en människa och skadat en annan för livet. Forsmo är fortfarande den mentala bristmänniska om man
dödar en människa och förleder en annan till två mord som var meningen, kan inte ens terapi hjälpa, Forsmo kommer
för resten av sitt liv vara denna beklagliga människa, han kommer att nyttja sin vältalighet, för honom finns ingen död,
för honom är döden hemkomsten till ett bättre liv. Han förstår inte att varje människa har sin plats på jorden och ingen
människa är utsedd att bestämma över någon annans liv, tids nog bestämmer den som ser livet i ett vidare perspektiv,
Guds ande styr över människorna ! Det är den verklighet människorna måste ta till sig, om ock detta tragiska Knutby,
har föranlett tvivel på människor som förlitar sig på Guds ord !